Helhetssynen är kärnan i naprapatin
En naprapat behandlar både muskler och leder för att nå en bättre funktion och rörlighet i hela kroppen. Detta helhetstänkande, där ortopedisk medicin kombineras med specifik kunskap om rörelseapparatens uppbyggnad och funktion, är själva kärnan i naprapatin.
Naprapaten arbetar främst med händerna och har ett flertal olika manuella behandlingsformer att tillgå. Oftast kombineras ledinriktade behandlingstekniker som manipulation och mobilisering med mjukdelsbehandling, som massage och stretching. Vid behov används även olika typer av elbehandlingar, som t ex ultraljud och TENS samt stötvågsbehandling. För att nå ett varaktigt resultat följs behandlingen vanligen upp med individuella träningsprogram och råd om arbetsställningar.
Vid sidan om beredskap för akuta vårdinsatser ryms även en rad förebyggande och rehabiliterande åtgärder inom ramen för denna breda manuella behandlingsform.
Vilka besvär behandlar en naprapat? Verksamhetsområdet naprapati innefattar att förebygga, utreda och behandla funktionsrubbingar och smärttillstånd i rörelse- och stödjeorganen.
När samspelet mellan muskler, leder och nervsystem inte fungerar optimalt uppstår smärta. Exempel på vanliga smärttillstånd, som med gott resultat behandlas av naprapater är:
- Nackspärr
- Spänningshuvudvärk
- Ryggskott
- Tennisarmbåge
- Musarm
Naprapatens professionella omhändertagande, baserat på helhetssyn och en brett upplagd behandling, ger en effektiv smärtlindring för patienten. Därigenom möjliggörs en snabbare återgång till arbetslivet efter sjukskrivning, vilket i sin tur gör naprapati intressant även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Utbildningen
Utbildningen till legitimerad naprapat sker vid Naprapathögskolan i Stockholm. Utbildningen består av fyra års heltidsstudier samt ett femte år som utgörs av praktiktjänstgöring inom hälso- och sjukvård. Efter studierna kan naprapaten ansöka om legitimation hos Socialstyrelsen.
Naprapatins grunder
Naprapati är en form av manuell medicin som utvecklades i början av 1900-talet i USA. Föreställningen att ”kotor kan hoppa ur led”, den så kallade subluxationsteorin övergavs av naprapatins grundare Oakley Smith. Han menade att orsaken till besvär från rörelseapparaten, snarare gick att härleda till bindvävsförändringar och spänningstillstånd i omgivande mjukdelar än till rent mekaniska störningar i ryggraden och andra skelettdelar.
Grunden till dessa tankar fick Smith under en studieresa i Europa. Där kom han i kontakt med och blev fascinerad av de manuella behandlingar, som fanns inom den folkliga traditionen i Böhmen (nuvarande Tjeckien). Tillbaka i USA sökte han upp böhmiska utvandrare för att lära sig mer om dessa manuella behandlingsformer. De lärdomar han drog skulle få en avgörande betydelse för naprapatins utveckling. 1907 startade Smith den första utbildningen inom naprapatin, Oakley Smith School of Naprapathy i Chicago. Därmed var grunden lagd för naprapatin, både som företeelse och behandlingsform.
Ordet naprapat har för övrigt sitt ursprung i det tjeckiska ordet ”napravit” som betyder korrigera och det grekiska ordet ”pathos” som betyder lidande. Som helhet ger detta naprapatin innebörden ”korrigera orsak till lidande”.